onsdag 10 september 2008


Hej,alla! Nu räcker det med "pausmusik", eller hur?=) Jag fick en liten släng av "bloggkramp" efter att ha insett att andra faktiskt kan se och läsa vad jag har för mig här på bloggen...och ändå så är det just det jag vill. (Knepigt). Hur som helst, härom kvällen, för att komma över denna lilla kramp kikade jag runt hos er och lämnade lite kommentarer. Problemet var (är för det mesta) bara att det blev så himla sent på natten och min frustration blev inte mindre av minuterna som tickade på. Snabbare och snabbare ju senare det blev... med en lång arbetsdag som väntade bara några timmar bort.

En utav alla snälla töser som lämnat en liten kommentar till mig är Mizty. Jag blev nyfiken och kikade in hos henne. Efter att ha bläddrat och läst lite om henne ville jag lämna en kommentar. Det gick galant, orden fullkomligt sprutade och raskt hade jag enligt mig själv knåpat ihop typ den bästa kommentaren någonsin! Hade det inte varit för den lilla detaljen, att jag inte var inloggad, så hade hon kanske fått den också!!! Bloggnings frustrerad och trött som jag var, gjorde jag det enda en liten piga kan göra klockan 1:30 på natten, när hennes fina kommentar blivit som uppslukad av intet. Jag drog täcket över huvet´ och grät.

-Fast nu verkar jag botad=). Ni orkar väl inte läsa mer nu, kan jag tro. Vad jag skrev till Mizty får ni läsa i nästa inlägg.

KRAM

1 kommentar:

S o F sa...

Line!

Känner igen dina tankar om det här med att blogga.
Att jag liksom kan uppleva (upplevde) en viss prestationsstress.
Både av att skriva inlägg och att besvara kommentarer och återgälda besök.
Men det där går lite i vågor (som allt annat) och jag är inne på min andra blogg nu. :)

Ibland tar bloggare en paus, ibland avslutar de bloggen för att aldrig återkomma eller så kanske de startar en ny senare och en del har flera på gång samtidigt.
På många olika sätt kan det vara.

Hoppas du hittar fram till det som blir allra bäst för just Dig!

Varma hälsningar!