Rita Lotti föddes i en liten ort i utkanten av Cascia, som Antonio och Amata Lottis enda barn. Föräldrarna var mycket fromma, men ville trots detta att deras barn skulle gifta sig och ordnade därför med äktenskap åt henne med Paolo Mancini, som sedermera blev tjänsteman i staden Cascia. Rita fick två barn, båda söner, och levde ett typiskt liv som hustru och mor, tills maken dödades. Sönerna hämnades fadern, trots Ritas böner att de skulle låta bli, och inom ett år hade de båda dött också. Rita ägnade sitt liv därefter år välgörenhet, men nekades tre gånger inträde i augustinernas Maria Magdalenakloster på grund av de våldsamma omständigheterna runt makens död. Hon medlade då mellan makens familj och den familj som dödat honom och hennes söner, och hon kunde därefter antas som nunna, i vilken egenskap hon fortsatte sitt liv i fyrtio år. Enligt traditionen fick Rita under en andlig hänryckning ta emot ett törne ur Jesu törnekrona i pannan. Hon har fått sitt sista vilorum i basilikan Santa Rita da Cascia i Cascia. Helgonets kropp är i stort sett intakt.
Katoliker vänder sig till Rita för förböner om omöjliga fall. (Text och bild från Google).
Festdag: 22 maj
Rita föddes i Spoleto, Italien, år 1381. Redan som tonåring bad hon sina föräldrar att tillåtas bli nunna, men istället giftes hon bort i ett s.k. resonemangsäktenskap. Trots att maken var svartsjuk och våldsam gjorde sig Rita känd som en god hustru och mor till de två söner makarna fick. Efter ett tjugoårigt äktenskap fyllt av misshandel och andra svårigheter knivhöggs hennes man dödligt i ett slagsmål. Tack vare hustruns enträgna böner för hans själ gick han med på att bikta sig och ta emot syndernas förlåtelse innan sin död. Även sönerna, som tagit efter faderns våldsamma leverne, lyckades hon omvända innan de avled av sjukdom med något års mellanrum. Efter att så ha förlorat hela sin familj gick Rita slutligen i kloster, och där gjorde hon sig snabbt känd som ovanligt lydig, godhjärtad och hängiven.
Särskilt passionshistorien grep henne, och efter att i bön ha bett Kristus att få dela hans lidande sprang hennes panna i blod. Så snart man hade lyckats stilla blodflödet märkte man att hon hade djupa sår som efter törnen i pannan, och dessa sår läkte aldrig. Hon brukar därför avbildas med små röda märken i pannan samt en törnekrona svävande över huvudet eller liggande över hjärtat.
Rita avled i sitt kloster i Cascia år 1457. När hon kanoniserades fick hon samtidigt tillnamnet 'det omöjligas helgon', eftersom hon med hjälp av sin starka tro mot alla odds lyckats omvända tre till synes förtappade själar. Detta har gjort henne till en av den katolska världens mest älskade gestalter, och överallt där människor känner sig stå inför en olöslig situation vänder de sig med förtroende till St. Rita. För henne är ingenting omöjligt! (Text och bild från Sancta Maria, Mater Dei).
Köpte min första lilla Ritastatyett för några år sen i Köpenhamn. Fastnade genast för hennes svarta stilrena nunnedräkt och nu efter lite forskning tror jag bestämt att jag har valt att samla på rätt helgon. Känns ibland som om jag skulle behöva en hel armé med små Ritor......
STÖRSTA KRAMEN
från det omöjliga fallet Line ;)
