
I söndags kände jag att jag bara behövde komma bort från shopping, dator och tjatiga katter. Därför gick jag och Tias en riktig långpromenad i skogen och sniffade in alla hösttecken. Man kan prata om årstider hur mycket som helst men det är när man tar sig ut i naturen som man verkligen känner att det är på riktigt. Runda mossbeklädda stenbumlingar är något av det vackraste jag vet och sådana fanns det gott om. Vi hade också turen (eller oturen) att möta en förtjusande liten kattdam...hon var sååå fin. Hon satt och jamade åt oss vid sidan av stigen, och hon var väääldigt sällskapssjuk. När vi skulle gå där ifrån försökte hon följa med oss, så vi fick leda in henne i skogen igen....inget halsband hade hon...kanske små ungar där i skogen....övergiven av elaka människor...? Eller så fanns det ett hus alldeles i närheten, där hon har det varmt och skönt med sina egna snälla människor. Hoppas att det är så! Det var en underbar dag.
Några små bilder.
STÖRSTA KRAMEN



















































