Baby, Baby, Baby…
Tänk, att snart flyttar det in en ny liten person hem till oss! Det är fortfarande ganska ofattbart och svindlande. Det är med skräckblandad förtjusning som jag väntar på mitt mirakel. Tankar på skrubbsår och lösa tänder och föräldramöten blandas med andra, om förlossning och amning...och att äntligen få ligga nära, bli något som aldrig kan tas ifrån mig…mamma, jag ska bli MAMMA! Jag som bara är en liten tös…visserligen fyllda 30 och lite till, men ändå =) HJÄLP! Det är lätt att bli överväldigad, att låta tankarna rusa…jag försöker intala mig själv att det här är något helt naturligt, att det är något som kvinnor gått igenom i miljoner år. Och när stunden kommer ska själva ur-modern ta plats i min kropp och ge mig lugn och kraft! Jag ska bli hon, den lugna, trygga, starka, coola…och allt ska bara kännas heeelt naturligt. Och min bebis kommer bara att vara söt och glad och snäll och perfekt. Jajamän så ska det bli! ;) Medans jag väntar på att det ska ske, går jag här och pular och förbereder och funderar.
Clownen från Maileg fick sätta färgtemat, och så fick det ju såklart bli en “gräsmatta” på golvet när jag hittade en flugsvampslampa som bara var tvungen att följa med mig hem, nu väntar den på en lysande kanin-kompis =)
STÖRSTA KRAMEN
Line
2 kommentarer:
Ja har jag "klarat" av mammarollen så... ;)
Å så ska man inte glömma att ta emot hjälp...man behöver inte riktigt vara den supermamma som man kanske tror att man måste vara.
(pratar lite till mig själv samtidigt;)
Å så ska man låta pappan ta mycket av ansvaret (som vi ibland inte låter dem göra) - det gör papporna mycket mer delaktiga och jag tror att det är det bästa för barnet, nu och när man ser framåt.
Urmodern har talat. Ha, ha, ha...
Lycka till båda två!
PS. Så fina ni var på bröllopet! Supermysig bild på er. DS
Ja, det är en speciell känsla att få hålla sitt barn i armarna för första gången...
Jag har ju gjort det fyra gånger om och känslan är lika mäktig varje gång.
Kram Annica
Skicka en kommentar